Fem meter i diameter. Ungefär så stort uppskattar jag att det stora hålet som öppnar sig i marken framför mina fötter är. Hur många meter djupt det är vågar jag inte gissa. Jag böjer mig försiktigt fram över skyddsrepet i ett försök att få en glimt av vad som finns på botten. Med nöd och näppe lyckas jag skymta utspridda klädesplagg och delar av skelett innan mina reflexer tvingar mig att räta på mig för att inte förlora balansen.
Jag befinner mig på La Verbena, en kyrkogård belägen i Guatemala City. Hålet vars botten jag precis har skymtat är en brunn som under många år fungerade som en massgrav för personer från den guatemalanska huvudstaden som hade utsatts för påtvingade försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Hit fördes de efter sin död, märkta med ett kort som påvisade deras okända identitet, XX.
- Hittills har vi grävt ut 3300 personer från den här brunnen, men från den därborta har vi återfunnit 12200 kroppar, säger Jorge Rodriguez, en av rättsteknikerna som arbetar på utgrävningsplatsen, och pekar i en annan riktning.
En stunds förvirring uppstår när jag med blicken försöker söka efter platsen han syftar på, jag ser inga fler brunnar av samma magnitud som den som gapar monstruöst framför mig. Det visar sig att mitt misstag är just det, brunnen han pratar om är nämligen bara 1×1,5m bred. Blotta tanken att fler än 12000 personer grävdes fram ut detta smala och 25 meter djupa schakt är hisnande och svår att greppa.
Jorge Rodriguez arbetar för organisationen Fundación de Antropología Forense de Guatemala (FAFG) – på svenska Stiftelsen för Rättsantropologi i Guatemala. När utgrävningarna på La Verbena avslutas i slutet av juli i år beräknar Jorge och hans team ha funnit resterna av fler än 17000 personer. Därefter väntar ett gediget arbete med DNA-prover och analyser för att fastställa dödsorsak och identitet på personerna.
Runtomkring mig rör sig kvinnor och män i blå overaller. De flesta av dem har sin arbetsplats vid utspridda bord där de arbetar med skelettdelar på ett eller annat sätt. Bredvid mig står en kvinna och försöker pussla ihop ett kranium. Hon tar en paus från pillgörat och bär bort en bit av kraniet till en stor fläkt som står några meter bort för att torka den innan hon en stund senare återgår till pusslandet.
- Man måste lära sig att stänga av känslorna för att inte bli drabbad av arbetet, annars är det omöjligt, berättar Jorge när han blir tillfrågad om hur de orkar med psykiskt.
För tillfället står utgrävningarna av brunnarna på kyrkogården stilla, FAFG har nämligen skickat de flesta av sin personal till en militärbas i staden Cobán. På tre och en halv månad har över 230 kroppar grävts fram ur massgravar där men än så länge är arbetet långtifrån färdigt. Aura Elena Farfán, människorättsförsvarare och ordförande i organisationen Familiares de Detenidos-Desaparecidos de Guatemala (FAMDEGUA), på svenska ungefär Anhöriga till Gripna-Försvunna i Guatemala, samarbetar med FAFG i utgrävningarna i Cobán. Hon berättar för en av de guatemalanska dagstidningarna att de förväntas hitta uppemot 1000 personer i massgravarna.
Under en intervju som jag gjorde för några månader sedan med Aura Elena om fallet Cobán specifikt berättade hon bland annat att FAMDEGUA blev varse om massgravarna i Cobán genom anmälningar som inkom under flera års tid från anhöriga. De hade bevittnat hur militärer hade sökt igenom personers hem och sen fört med sig kvinnor, män och barn i fullastade lastbilar som åkte till militärbasen. Personerna som fördes dit kom aldrig ut därifrån igen.
På samma militärbas utbildas för övrigt internationella fredsbevarande styrkor som bland annat arbetar för FN i Kongo och Filippinerna. Lite ironiskt kan tänkas, med tanke på vad som huserar på den egna bakgården.
Kolla in en kortversion av intervjun som jag gjorde med Aura Elena där hon berättar bland annat om hur statens bekämpande av den så kallade "inre fienden" ledde till de många tusentals försvinnanden och massakrer som skedde i Guatemala under inbördeskriget.
